Idag så testade jag att lägga ihop delar för fjärren. Filmade det hela så att jag skulle kunna se vad vi behöver jobba på. Det känns sååå bra att äntligen tagit tag i fjärren. Och jag har tänkt ut och testat vad som funkar bäst map signaler och kommandon. Alla skiften har både verbala- och hand-signaler förutom ”Ligg från Stå”, som bara har en handsignal. Det var tydligen lättare då för lille herrn ;0)
Här e våra signaler nu i alla fall:
Efter att ha kollat på filmen så är jag faktiskt riktigt nöjd. Ser att han flyttar fram mer än vad jag vill från ”Stå till Sitt”, så vi får ta och träna lite mer på det. Men vi har verkligen inte tränat mycket/länge på 3:ans fjärr än och med tanke på det så tycker jag att det ser bra ut överlag.
Något vi måste ta och träna på är metallapporten. Har ju inte tränat det sen han var valp, och då var det inga som helst problem så vi har liksom inte gjort det på jättelänge. Men nu e den lite äcklig. Visst tar han den, men lite motvilligt och lite tandklapper hörs ibland. Har dock en plan på hur jag ska träna detta ;0)
I helgen så ska vi träffa lite systrar till Vixhen och hans mamma för lite träning och hundsnack ;0) Ska bli jättekul.
Igår tog vi ett par korta inomhus-pass med att träna fjärrskiftet sitt-stå. Har ju haft lite problem med att få det att se ut som jag vill. Men nu har det faktiskt lossnat ;0) Säger som en klok hundtränare sa i sin blogg nyligen: ”Det hjälper faktiskt att träna” ;0)
Här är en filmsnutt:
Övrigt här så har vi fullt upp med att försöka att undvika alla älgar på våra promenader. Det kryllar av dom här nu. Igår hade vi två framför huset, i helgen så hade dom gått rätt igenom vårat staket på tomten så att det låg ner och härom kvällen blev husse och Vixhen jagade av en. Ser älg varje dag nu, usch!!! Hur svårt kan det vara egentligen att jaga älg, bara stick ut huvudet genom ytterdörren så är dom där ;0) Det som är mest obehagligt tycker jag är att dom inte bryr sig ett skit om oss, totalt orädda och oskygga för människor…och hundar. Vixhen tror nu att varje kvällspromenad är en jakt-tur på älg och är hur taggad som helst och spanar efter dom!
Då vi lagt spårandet på hyllan ett tag tills all medicinering är över så har jag börjat grunna lite på fjärren. Perfekt inomhus-övning för kalla, mörka och tråkiga höstdagar ;0) Fjärren har varit/är ett moment som jag haft sånt motstånd till att ta tag i och börja träna. Inte pga Vixhen utan pga att att jag hela tiden håller på att vela om hur jag vill ha det. Ska jag ha olika signaler för alla skiften? Eller samma för tex sitt från både stå och ligg? Ska jag ha bara handsignaler, eller verbala…eller båda? Har beslutstångest!!! Men, gjorde ju ett blog-inlägg för ett tag sen om hur jag nog vill ha det så jag kanske ska hålla mig till det ;0)
Tänkte ta och summera ihop vart vi är på fjärren, så att det förhoppningsvis ska bli tydligare på vart vi behöver lägga mest krut i träningen;
Funkar helt ok, ibland så flyttar han fram rumpan och sätter sig istället (på längre avstånd).
Fungerar oftast bra, även på större avstånd, men behöver säkras bättre.
Inga problem. Funkar bra!
Har lossnat nu häromdagen och ser riktigt fint ut även på avstånd. Har haft lite problem här med att få honom att fatta att ha ska ta ett steg fram med framtassarna, men BARA ett, och inte heller skjuta upp rumpan och stå kvar med framtassarna. Men nu ser det ut som jag vill: kvar med baktassar och ETT steg fram med framtassar.
Funkar fint nära och tekniken ser bra ut men måste säkras bättre på längre avstånd. Blir avståndet för långt så slänger han sig ner med framtassarna istället för ett ”Fällknivs-ligg” bakåt.
Här behöver vi nog lägga mest energi. Han flyttar ofta in rumpan och sätter sig med framtassarna kvar. Fin teknik då jag står ca 1 meter ifrån, men sen blir det lite fel.
Jag behöver träna mer på både bakåt-sitt och bakåt-ligg från stående på större avstånd ser jag. Hm, kanske ska man ta och träna lite ”backa-ifrån-mig på avstånd” för att få in ett bättre bakåt-tänk hos honom? Har ju faktiskt knappt tränat backande sen han var liten ;0)
Idag har jag och Vixhen varit hos vetten. Med oss hem fick vi en 10 dagars antibiotika-kur för infektion i de övre luftrörer samt en 3-veckors-kur med behandling mot noskvalster. Har varit många besök där nu denna månad och jag hoppas att allt ska bli bra nu snart. Har tagit det lugnt det senaste: promenader vid havet mest och ingen träning ;0) Vixhen slår nog faktiskt Fjodor i att bada nu. Riktiga vattenhundar e dom båda två i alla fall och ska bada konstant ;0)
Jag blir inte riktigt klok på det här spårandet??? Har nu i veckan jobbat med att öka hans förståelse för vad det är han ska göra. Detta genom att arbeta med fler spårupptag med korta bebis-spår och inarbetade rutiner innan. Så nu tycker jag faktiskt att han verkar fatta VAD han ska göra. Vid spårstart så sätter han ner nosen och tuffar på tills han hittar pinnen och får massa bus och belöning. Så långt allt väl.
Men, jag är ärligt talat osäker på om han spårar över huvud taget. På att han faktiskt använder nosen. Igår så gick vi ett antal små bebis spår på förmiddagen och alla gick bra (definition ”bebis-spår”: upptag med 5-10m korta raka spår med pinne i slutet). På efter middagen la jag ett 40-50m spår som gick i en liten böj. Ingen vinkel alls utan bara lite, lite böjd. Han tog spåret bra, följde det i 20-30m men sen då spåret började böja sig så bara han fortsätter att tuffa på rakt fram??? Jag ser att vi går förbi pinnen men tänker ta reda på vad tusan han gör egentligen så jag bara följer med. Han har koncentrerat nosen i backen och tuffar målmedvetet på rakt fram. Till slut kommer vi fram till en trafikerad asfaltsväg och jag blir tvungen att avbryta pga trafiken. Har ingen aning om vad han sysslar med? Visst kan det väl tänkas att han spårat nåt annat som nåt vilt eller så, men jag tycker att det känns lite långsökt att viltet gått just i mitt spår 20-30m för att sen fortsätta spikrakt fram.
Just nu känns det nästa som att han ”låtsas-spårar”, om dom nu KAN det. Känns som vi tränar framförgående med nosen i backen och att han ska gå så tills han går över en spårpinne som han i så fall ska apportera!!!???!!! Han är ju väldigt snabb och smart på att shejpa lydnadsmoment och trix så varför inte ;0) Det här med spårandet känns riktigt skumt. Det är väldigt olikt Vixhen att inte klara sin uppgift. Det är liksom inte hans stil alls, känns som det är något jag missar att se här.
En till sak som gör att jag kanske får ta tillbaka mitt tvärsäkra uttalande att ”Det är INTE noskvalster” är att vi idag testade honom med lite godislet-uppgifter inomhus hos Catta. Måste nog säga att han var inge vidare på det. Visst, gick han direkt över godisarna så tar han dom men nåt direkt sökbeteende kan jag nog inte säga att han har just nu. Vi jämförde med Love och det var en helt annan sak där. Han sökte mkt mer målmedvetet och hittade snabbare. Vixhen liksom svävar ut på annat, letar med synen och använder inte nosen på samma sätt. Så, i veckan ringer jag vetten igen och kollar upp noskvalster…om inte annat så bara för att utesluta det i alla fall. Skulle det vara det han har så är ju det jag håller på med en klockren avinlärning av spår och det vill jag absolut inte. Han HAR haft innåtvända nysningar men så sällan (ca 1-2 gånger i veckan) så jag har inte lagt någon som helst vikt vid det. Vi tar en paus i spårandet just nu och ser vart det leder. Trist bara då jag vill komma igång med brukset nu!
Men lydnadsträningen går i alla fall kanon. Taggad och fokuserad liten kille ;0)
Idag har vi haft en lugn och skön höstdag. Har varit på återbesök hos vetten idag med Fjodde och han såg fin ut i halsen och hans vita blodkroppar hade gått ner till normalt och dom röda upp till normalt. Som jag skrivit förut; han e nu glad som en lärka och full av energi ;0)
Har lagt till en ny sida här i bloggen som heter ”Hundgrafik”. Här finns figurer/bilder jag gjort som ni gärna får ”sno” och använda i era egna sidor. Bara hänvisa hit ;0)
Har klurat en del nu på Vixhen spårande…eller snarare avsaknad av spårande. Maria Hagströms bok om nosarbete har lånats och lästs och jag och Catta försökte slå våra huvuden ihop igår. Hon och Love har varit på jaktinternat i helgen och kom hem med en massa ny inspiration…plus en rejäl förkylning ;0)
Så här tror jag att det kan vara;
Jag har inte varit något vidare rättvis mot honom. Efter att ha kollat bakåt i bloggen så kan jag konstatera att hans första spår var 100m, efter det har jag bara lagt appell-spår eller längre. Jag har alltid ansett att spåra kan och gör väl alla hundar. Visserligen är det väl så, men dom kanske ska förstå att det är just DET jag vill. Efter att läst Maria H:s bok så insåg jag att jag har ju inte haft nån som helst inlärningsfas i spårandet. Detta har oftast löst sig i skogen då han är van att spåra i skogen sen viltspåren. Men på fält, ängar och gräsplaner så brukar ju vi göra annat…som att träna lydnad.
Nästa sak som jag inte tänkt på är att jag har inga som helst rutiner/ritualer vid spårningen. I lydnaden är jag ju jätte-noga med det så att han verkligen ska förstå vad det är jag vill att vi ska göra just då. Men tanken har inte slagit mig i spåret. Har tänkt att det är väl bara att sätta på sele och lina så får det räcka… som för Fjodor (som kom till mig redan som en 8-veckors spårtok). Men när jag satt på sele och lina på ett gräsfält så har han inte vetat vad han ska göra (han finner inget blodspår i alla fall)…därav går hans stress upp och han hittar på annat som tex käka gräs. Han är inte loj på nåt sätt i spåret även om han lägger av att spåra utan på högvarv men gör annat än att spåra. Och jag blir bara irriterad. Detta är ett typexempel på DÅLIG träning! Jag kan göra jämförelsen med ”Rutan”. Rutan är ett moment som är fysiskt sett väldigt lätt för en hund att klara: bara spring rätt ut några meter och stanna på mitt kommando. Men jag skulle ALDRIG förutsätta att bara för att han lyckades springa in i rutan en gång från 1 meters håll, så kan han det för alltid och nästa gång träna från 50 meter och sen bli frustrerad för att han inte gör rätt. Där har vi vår rutin innan momentet, jag lägger upp det gradvis, lägger in störningar och ”proofar” momentet mm. Men det är precis så här jag har agerat i spårandet. Det är inte bara inom lydnaden utan även i jakt-träning och på jaktprov är det oerhört viktigt att man har rutiner/ritualer så att hunden inte stressar/blir frustrerad/ blir osäker på vad den ska göra. Det måste vara glasklart och det är vår uppgift som förare att se till att det blir det.
Jag tror att han är osäker på vad jag vill att han ska göra på ett fält. Hans stress går upp och han käkar gräs i stället för att dämpa sig. Därför har jag nu varit en betydligt bättre hundtränare och gjort en ordentlig plan för spårandet med tydliga ritualer och svårighets-stegring. Jag skriver mer om detta snart.
PS: Tror inte han har noskvalster, han har inga som helst tecken på det och det var självklart en sak jag tog upp med vetten förra veckan och hon trodde inte heller det.
…sa Vixhen på vårat appellspår vid Marks bhk. Började spåra bra (i ca 5 m!) sen så sa han att det var trist. Började käka lite gräs, nosa runt på annat, kolla in förbipasserande joggare osv. Hur han i alla fall fick in en pinne plus slutpinnen är för mig ett mysterium. Domarens kommentar var: ”Ja, nu var det ju meningen att ni skulle få ett omdöme om hans spårning, men jag har fortfarande inte sett honom spåra så jag kan inte ge betyg på detta”. Och jag instämmer helt! Fattar inte varför han tycker det e så trist att spåra på en äng. Som jag tror jag skrivit förut så känns det som att han börjar spåra några meter sen tar han upp nosen och vindar i luften och liksom suger in hela spåret i näsan. ”Jaha, då vet jag hur spåret går här på denna ängen, då behöver jag inte fortsätta själva spårningen, det blir ju inte mer spännande än så här”. Jag har aldrig förut haft en hund som inte vill spåra, det e helt nytt för mig. Varit slarviga i spåret, visst! Ofta pga för hög fart och då missade vinklar. Ovilja till att plocka pinnar har jag åxå upplevt, pga att själva spårandet var så kul så varför avbryta det o plocka upp en trist pinne.
Han kan ju spåra hur bra som helst…om han vill…det har jag ju sett prov på nu i veckan när vi lagt in lite konkurrens i spåret. Hm, nu har jag en del att klura på känns det som!
Fjodde är fullt frisk nu. Glad som en lärka och full av energi. Han har ju fått tagit det lugnt nu när han äter antibiotika och det bara spritter i hela kroppen på honom. Han vill RUSA!!! Skönt när dom små lurviga mår bra ;0)
