En rehabsommar

Denna sommaren har av olika orsaker (både hundiga och inte-hundiga) varit en riktigt jobbig sommar och inte alls vad jag hade önskat.

Men, en sak som verkar gå bra är i alla fall Vixhens rehab! Från att ha varit ganska så svag och svajig efter operationen känns han mycket stabilare nu så här 11 veckor efter op.
vix under bordetVi går till Blå Stjärnan på rehab varje vecka med vattentrask, laser och massage. Utöver det så får han även massage och laser av Anna på Hund i Harmoni…och massage av mig hemma. Vi traskar även lite i havet här hemma nu när det är så härligt väder.

Han rör sig fint i vattentrasken och lyfter båda benen bra. Han går inte så länge än och han blir ju fort trött då han tappat massor med muskler och kondition efter operationen.

vattentrask

Han får nu gå 40 minuter koppelpromenad 2 ggr per dag i skritt och långsam trav. Känns så härligt att han får komma ut lite mer 🙂 Han får även gå kavaletti, slalom mellan pinnar och olika balans- och stabilitetsövningar. Dessa övningar har verkligen gått frammåt då han några veckor efter op knappt klarade nånting.

Övningar för bakdelen

Övningar för framdelen

Det har varit några bakslag med överansträngning och nerver som reagerat lite men det har gått över fort. Jag är otroligt uppmärksam på honom och ser till att han tar det väldigt försiktigt. Men det är svårt det här och Vixhen har varit så hårt hållen länge nu att han börjar bli ganska frustrerad. Och det förstår jag.
vix i grasetDom sa att de första 6-8 veckorna efter op skulle vara jobbigast när han var tvungen att bo i en komposthage och bara fick komma ut för att göra ifrån sig. Men, jag tycker det var lättare för då hade han ondare, var tröttare och åt morfinbaserad medicin så han var ganska lullig. Han ville mest sova då. Men nu har han en massa energi som han inte får utlopp för…än! Han vill så mycket men får inte, för jag stoppar honom. Men han får inte röra sig som han vill än, målet är att han ska det men inte just nu.
Jag försöker ta med honom så att han får lite olika miljöer. Han har varit med lite på båten. Det blir dock en hel del pyssel med att lyfta av och på och se till att han är stilla.
i batenpa oOch vi tog ett par dagar i skåne. Det var jättefint och han fick vara med och doppa sig lite i havet och vara med och strosa runt och sitta på uteserveringar.
middag skanebil skaneMen det är ju inte riktigt vad han vill. Han vill rusa på stränderna och simma och springa i skogen osv. Jag har ju alltid tyckt att Vixhen är en cool och lättsam hund i vardagen men nu ser jag skymtar av den hund han kunnat vara om han inte fått utlopp för det fysiska och få träna. Många olater har han lagt sig till med under de här månaderna. Men jag förstår att han blir frustrerad. Det kommer att bli bättre.

bada i grasetkong altanMen han känns glad och har inte ont. Han rör sig bra och haltar inte. Lite spänd och svag i olika muskler och dålig kondis men det jobbar vi upp igen. Vi ökar långsamt träningen för att slippa bakslag och som det känns just nu så känns det som att det här kommer att ordna sig.
Så, ”vanlig” hundträning har varit obefintlig i sommar…så även för Lio. Ibland blir ju livet inte som man planerat och man får göra så gott man kan för att till slut så vänder det och blir bättre igen!

lio o

Annonser

Min allra finaste Fjodor har lämnat oss

Dagen som jag aldrig ville vara med om, som jag fasat för och drömt mardrömmar har nu inträffat. På eftermiddagen den 19 juli fick min finaste vän somna in. Jag har svårt att beskriva mina känslor just nu och känner mig bara så ledsen och tom. Sorgen gör fysiskt ont i kroppen och jag saknar honom nåt vansinnigt.

pussfjoddeDet gick snabbt på slutet. Det vara bara 10 veckor sen jag märkte att hans analsäckar var lite stora. Han var nu påverkad hela han på flera sätt och jag visste att det bara fanns en utgång. Jag satt länge ute i trädgården med Fjodor vid min sida och telefonen i handen innan jag lyckades hitta styrkan att ringa det mest vedervärdiga telefonsamtal man kan göra. Samtalet om jag måste låta min vän få vandra vidare.

minnesljus fjoddeDen sista tiden spenderade jag så mycket som möjligt med honom. Han fick äta det han ville, göra det han ville och fick all min kärlek. Men jag såg i hans ögon hela tiden att han inte alls mådde bra.

vid plank fjoddemärgben fjoddevi tre fjoddeJag vill aldrig glömma hur hans päls känns mot mitt ansikte, hur mjuka och goa hans öron är, hans doft, hans kloka och snälla bruna ögon och hans lugna andning när han ligger tätt nära mig.
Han har betytt så otroligt mycket för mig. Han kom till mig under en otroligt jobbig tid då jag faktiskt var övertygad om att jag aldrig skulle behöva uppleva hans bortgång. Trodde det var jag som skulle gå först. Han fick mig att tänka på annat, att ha roligt, att träffa massor med fina vänner och att uppleva roliga och galna upptåg. Jag är så otroligt tacksam för att jag har fått ha honom i mitt liv. Min finaste, finaste isbjörn.

jagofjoddevalpJag, David och mamma och pappa var med honom när han fick somna in. Han var så glad att pappa var där, han älskar pappa mest av alla. Jag låg ner på golvet hos honom hela tiden medan jag pratade med honom och höll om honom. Det hela gick lugnt men fan vad ont det gör i själen.
Här hemma känns det så tomt och jag har ingen som ligger vid min sida och vill bli klappad längre.

säng med utan fjoddeFjodor var en genomsnäll vovve som tog mycket plats. Han såg till att han blev både sedd och hörd. Därför känns det extra tyst och tomt.

Vi har gjort så många roliga saker ihop och jag kan inte skriva om allt men här kommer lite bilder från gånger som Fjodor varit riktigt nöjd med livet.
”Jag älskar dig min finaste vän och jag kommer aldrig nånsin att glömma dig. Kommer sakna dig för alltid.”

båtfjodde bus långansjön duo hemma fjodde ben fjodde danmark fjodde långansjön fjodde snö sansjöbacka fjodde-klöv jagofjodde sälen jagofjodde sjögräsvsjögräsv sjöhopp snön skogen stättared2 vid havet fjodde

Återbesök

Härom dagen var det dags för Vixhens återbesök hos Blå Stjärnan. Det har då gått 2 veckor sen operationen. Besöket var bara var bokat till fysioterapeuten för koll samt stygntagning men när jag kom dit så var ortopeden som opererat honom där samt hela teamet för Djursjukhuset. Dom ville följa Vixhen och hur det går för honom. Det var ju bra för då fick vi åter igen en rejäl genomgång och koll av ortopeden.

Han tyckte att Vixhen rörde sig bra. Precis som förväntat så nära efter operation. Han gjorde även neurologisk undersökning som var utan anmärkningar. Man vet ju inte än hur allt kommer att bli till slut men än så länge ser allt ok ut.

Vixhen ska gå på smärtstillande i nån vecka till men ska fortsätta vila och hålla sig stilla flera veckor. Vi kan lååångsamt trappa upp så att han efter 4-6 veckor ska få ta 10 min koppelpromenader. Vi har även fått några stabilitetsövningar samt cavalettiövningar att göra dagligen.

Jag tycker han känns bra. Han rör sig ju lite stelt men det är väl så just nu. Jag tror även att han tycker att livet blivit lite konstigt och tycker det är märkligt att bara gå på tomtan och göra ifrån sig. Men han tar det ändå bra. Nu börjar såret att klia mycket med för det börjar läka ordentligt nu. Han vill gärna rulla sig för att klia men jag tror inte det är en bra rörelse för honom att göra just nu. Men ändå positivt att han vill rulla sig, det borde ju betyda att han inte har så ont.

Så här rör han sig idag:

Vixhens operation

Ja, det var alltså inte artros som varit orsaken till Vixhens hältor och smärta det senaste. Han fortsatte att ha ont och blev blockhalt till och från på vänster bakben. Han var stressad, orolig, ville bara stå i badrummet och flåsa och var rädd för olika ljud och även för rädd för Lio.
Jag upptäckte även en senskada på två tår på det benet och trodde att det kunde vara orsaken.
Beställde ny tid till ortopeden på Blå stjärnan.

Nu, en grundligare genomgång (fick tydligen inte en ortoped sist då hon var sjuk utan en vanlig veterinär). Han säger sen att han misstänker L7S1 och ska göra en manöver som är speciell för detta och då gör ont. Och Vixhen som aldrig brukar skrika skrek till så det ekade i rummet…och mitt blod frös till is!

Han blev kvar för en CT-röntgen och på eftermiddagen kom svaret: rejält diskbråck i L7S1 med mer än 50% förträngning av centralkanalen där alla nerver går. Han borde uppvisa mer symptom än han gör och det är bara en tidsfråga tills fler neurologiska symtom (än smärta, ischias) uppvisas.
Han måste opereras!!!

Jag blir helt förstörd och så otroligt ledsen. Ska vi klara av det här?

Operationstid bokas men tyvärr så dröjer det ganska länge innan dom har tid. Känns jättejobbigt då dom samtidigt sagt att det kan när som helst förvärras med tanke på storleken på förträngningen med symptom som förlamning, inkontinens osv. Men vad kan man göra, bara att vänta…

Sen efter ett par dagar ringer kirurgen Gustaf Svensson och meddelar att dom har en tid snart om jag kan tänka mig att vara med i Djursjukhuset som ska filma den dagen. Är ju inte så förtjust i det men för en tidigare operationstid gör jag precis vad som helst!

Dagarna vi väntade på operationen var låånga och jobbiga men till slut kom dagen.

innan op”Vixhen utanför Blå Stjärnan innan operationen”

Och så här i efterhand kändes det helt ok med att Djursjukhuset spelade in för det innebar att vi fick två hela timmar med kirurgen innan och fick massor av tid att ställa alla möjliga frågor. Vi satt även och tittade igenom bilderna från CT och där kunde jag verkligen se att det var ett stort diskbråck. Jag tyckte nog det såg ut som mer än 80% av nervkanalen var ihopträngd 😦 Disken buktade även ut extra mycket till vänster och tryckte rejält på ischiasnerven och det är därför han har haft så ont i vänsterbenet. Så, det fanns inget annat alternativ än operation.

Jag lämnade honom där och åkte hem!

Är även så otroligt glad och tacksam över fantastiska vänner som Catta och Lena som hjälpt till att ta hand om Lio (och mig) under den här tiden. Och även att jag har Anna som svarar på alla mina frågor och stöttar och peppar!

Hämtade sen upp Lio hos Catta och sen började en lång väntan på att dom skulle ringa efter operationen. Fina Lena kom förbi och höll mig sällskap under väntan. Dom ringde till slut och meddelade att operationen var gjord, inga konstigheter hände och att han vaknat upp. Dom skulle ringa igen dagen efter. Kändes så otroligt bra!

Dom hade borrat upp ett hål i taket på ryggkotan för att minska trycket, tagit bort disken (eller del av) som buktade samt borrat upp ett hål i kotan på vänster sida. Ganska stor operation blev det.
laminectomy”Borrat hål i ryggkotan”

Dagen efter ringde dom och sa att jag fick hämta honom! Så skönt att han fick komma hem så fort! Dom sa att han varit ganska stressad och dom trodde han skulle få det bättre hemma än där.

Det var en ganska vinglig och orolig kille jag hämtade. Han tjöt och kändes ganska borta i huvudet. Och hade ett stort sår på ryggen med ett förband över. Stackars killen!

Vi fick in honom i bilen och så fort vi hade åkte en stund så tystnade han och bara gjorde några småljud. När vi kommit hem var han helt tyst.

Hade gjort i ordning en liten hage på nedervåningen där han ska få vara. Och jag, då jag har en madrass till mig med där. Han måste vara absolut stilla (förutom att snabbt kissa och bajsa på tomten) i 6-8 veckor innan rehab kan börja så smått.
hage”Så här sover vi just nu”

Första dygnet mådde han ganska illa och kräktes en hel del. Ville inte heller äta. Berodde nog på narkosen. Sen åt han och mådde inte lika illa. Men han var stressad, hade ont och sov inte. Ville inte stå upp och var otroligt vinglig.

trött dag 1 baktrött dag 1”Trött Vixhen första dygnet”

Ringde Blå Stjärnan och veterinären sa att han inte skulle ha så ont. Det var inte bra, det kan i värsta fall sätta sig och bli kroniskt. Fick åka in och få nya smärtstillande som fungerade betydligt bättre.

Nu idag har det gått två veckor. Han gör lite framsteg hela tiden. Inte lika vinglig längre, såret läker fint. Han sover hela nätterna och är inte orolig och stressad. Han har börjat vifta på svansen, han har börjat sträcka på sig i buga, han har börjat lyfta högerbenet när han kissar (först lyfte han bara vänsterben och ville inte stödja på det). Kan även märka att han börjar bli rastlös och vill ut ur sin hage, men det är ju ett bra tecken tänker jag.

vix vill ut”Får jag komma ut snart?”

Har även kunnat minska smärtstillande lite nu med. Har även inskaffat en ”mark-krok” så att han kan få ligga ute lite i skuggan när det är fint väder.

vix sov gräs”Vilar i skuggan”

Imorgon ska vi på första återbesöken till sjukgymnasten på Blå Stjärnan och ta stygnen (tror jag).

Det har varit (och kommer vara) en jobbig tid och jag är helt fast här hemma tills David kommer och kan lösa av mig. Men det är det värt bara han blir bättre!

Planer och träning av Lio Ligist

Efter en turbulent tid börjar det kännas lite bättre. Tror det kan bero på att jag har lite planer nu för alla vovvar. Vet inte vad som kommer hända i framtiden men just nu har jag i alla fall planer att hålla mig till. Gäller ju främst Fjodor och Vixhen. fjodde 2014Fjodor: Vi avvaktar lite just nu. Efter att vi var hos distriktsveterinären sist så kändes det som att vi i stort sett bara hade ett alternativ. Att låta honom somna. Men efter en dag på Blå Stjärnan kändes det lite bättre. Vet fortfarande inte om tumörerna är elakartade eller godartade (trots nålsticksbiopsi, ultraljud och röntgen). Vissa saker tyder på det ena och andra saker på det andra. Just nu får han lite laxerande och jag håller på att byta foder så det ska bli lättare för honom. Han mår bra och är glad men kan ha lite problem med att bajsa om han är lite hårdare i magen. Skulle han få mycket mer problem så har jag bestämt att vi testar med en operation. Men skulle det vara en elakartad tumör så vill jag inte operera då den i så fall är en riktigt elak en och med all säkerhet redan spritt sig. Inte operation för att sen få ont och somna in ändå. Just nu hoppas jag att vi kan köra så här och slippa operation!

Foto: Tessan
vixhen2013_1Vixhen: Även här kändes det helt hopplöst. Men efter att ha fått lite laserbehandlingar och massage av Anna på Hund i Harmoni (och vila) så känns även han mycket bättre. Är så otroligt tacksam för Anna som svarar på alla mina frågor och lugnar mig. Vi har även en tid hos ortopeden på Blå Stjärnan på måndag. Känns som vi har en plan hur vi kan göra med detta nu. Rehab, sim och behandlingar hos Anna. Ordentliga uppvärmningar, lite ökad kortison, glukosamin, inga galna rus med andra hundar osv så tror jag att vi kanske kan hålla det här smärtfritt för honom (nu i alla fall). Så, det blir väl en del spårande för honom nu framöver då det är en lugnare aktivitet. Ska även ta och träna in ett schysst fotgående på högersidan…bara för att 🙂 Och så kanske jag ska gå med på pappas tjat och böner om att träna honom i kantarellsök. Vixhen är ju så lätt att ha med sig överallt och perfekt för pappa att ta med sig i skogen. Det blir en tidig pensionering från seriös träning av Vixhen helt enkelt, men jag hoppas, hoppas, hoppas att han ska få kunna vara med och göra det han vill och klarar länge till. Vägrar tänka i andra banor just nu!
Foto: Lena
lio lekOch Lio då? Jo, hon känns väldigt stabil och behaglig just nu. Visst har hon massor med saker som hon har svårt för men inget som jag är orolig för och som jag inte tror ska gå fint med lite träning och mognad. Och sen så har jag ju nästa glömt av hur det är att träna en frisk hund. Att träningen hela tiden går lite framåt och inte upp och ner som en jojo.

Vi fokuserar mest på vardagssaker och att få träningssituationen att fungera. Vill investera en hel del tid här lägga bra grunder så att det bara är att köra sen…förhoppningsvis 🙂 Så, hon kan inte så mycket lydnadsdetaljer eller så men det vi jobbar på är tex:

Bygga värde för godisbelöningar: Hon gillar godis och sin mat men ute i svårare miljöer/störningar så är godis inte så intressant. Men lek funkar så jag använder mig av det och annat. Hon måsta ta godis innan lek, innan vi gå ut, innan hon får hälsa och i träning osv. Jag vill/måste kunna ha fungerande och lugna godisbelöningar i framtiden. Det går bättre och bättre.

Vardagsinkallningar: Hon kommer fint i träningssituationer men i vardagssituationer och när jag verkligen vill ha in henne: Not so much! Hon är smart den rackarn och har koll på mig och säger ”Nej, nej, nej, jag tror inte det! Jag vill vara kvar och skrutta runt här”. Jag kan ju förstå henne, vem vill in liksom 🙂 Här behövs mer betingning, massor av inkallningar utan att gå in, uppkopplad, in i bilen osv. Bara att köra på med olika störningar.

Klara av att vänta medan andra hundar tränar: Detta är något som bara måste fungera för mig. Vill inte ha en hund som bara klarar att sitta i bilen på bhk när den inte tränar och som skäller konstant i väntan på sin tur. Och det har varit väldigt svårt för Lio. Hon är ljudlig i många situationer och speciellt i denna. Förstår ju det med och hon är ju ung och har ingen erfarenhet än. Men jag vill börja träna detta tidigt då det är viktigt för mig. Från att ha låtit som en hel blåsorkester när jag bara pratade med Vixhen eller gav han lite godis utanför buren så kan hon nu behärska sig och ligga kvar när jag kastar leksaker, kampar lite med Vixhen, Vixhen springer förbi utanför osv. Hon är verkligen jätteduktig och det jag gillar mest är att hon inte ligger kvar i buren och eyar/fixerar utan hon är avslappnad, tar godis och är ”öppen i huvudet”.

Passivitetsträna och klara av att vara avskiljd från oss andra: Jag vill att hon ska kunna klara av att ta det lugnt i olika situationer, både hemma, i bilen, på tomten osv. Jag vill även att hon ska kunna klara av att vara avskiljd från oss andra utan att gapa och skrika eller stressa och bli osäker. Ofta är det ju situationer då hunden ska kunna vara bakom galler, uppbunden, i bur, själv på ett rum osv. Just nu kan hon vara i bilen fint och tyst även om jag tar ut och går iväg med dom andra vovvarna. Hon kan vara hemma i sin bur när jag går ut och rastar dom andra…och även i andra situationer. Hon kan vara i arbetsrummet själv (som har en barngrind) och lägga sig och sova när jag, David och dom andra hundarna är utanför och gör annat. Hon kan somna vid mina fötter i koppel på altanen. Så, nu behöver vi gå vidare till svårare miljöer. Men med tanke på hur snabbt träningen gått framåt så hoppas jag att det ska funka fint det med, med lite tid och mognad. Kan ju säga att det var verkligen inte populärt att vara ”fast” i arbetsrummet när alla andra var utanför i början, mycket tuggisar och fyllda kongar har det gått åt 🙂

Lyssna på en förbudssignal: Man kan ha olika åsikter om detta men på henne så behövs en lugn, tydlig och bestämd förbudssignal i vardagen. Hon lyssnar fint på den (om det inte är för svårt så klart) med rätt attityd (utan att bli låg) och tar kontakt för att sen få skrutta iväg och hitta på nåt annat bus. Framför allt har detta gällt att inte använda Vixhen som en tuggleksak och inte respektera när Fjodor vill vara själv och hoppa upp på bordet och sno saker. Hon lyssnar faktiskt väldigt bra på verbala/sociala signaler. Bättre än vad Fjodor och Vixhen någonsin gjort. Och både på ett förbud och på beröm.

Gå i koppel: Svårt säger Lio som gärna vill trampa på som en hel draghäst i kopplet. Varför gå när man kan springa liksom? Här kan vi nu typ gå till brevlådorna och tillbaka och det är verkligen inte långt. Så det får vi jobba mer på.

Ja, detta är några av de saker vi försöker jobba lite med. Finns ju en hel del till när jag tänker efter. Att inte sno de andra hundarnas mat när dom äter, impulskontroll, att inte smita genom dörren utan tillstånd, att tycka att det är ok att ha på sig en sele, att titta på hästar och äta mjukost utan att få skäll-fnatt, att inte hälsa på alla människor man ser, att man får inget när man skäller bara när man är tyst, att man inte äter skor, att det händer kul saker om man håller sig hos mig….ja helt enkelt en massa saker som en valp måste lära sig 🙂

Lånad tid

Ja, lånad tid känns det som att vi lever på just nu. I mitt liv verkar det som att en olycka sällan kommer ensam utan följs alltid av fler. Sen går det naturligtvis långa perioder utan något alls men just nu har det varit en turbulent period.

En av de saker man som hundägare fasar mest för är då ens hundar mår dåligt och man måste börja fundera kring det där med att man inte kommer att ha dom hos sig för alltid och när det är dags att låta dom få somna för gott. Många såna tankar har det varit som snurrat i mitt huvud nu då både Fjodor och Vixhen har visats sig vara sjukare än jag anat.

Senaste veckan har Vixhen fått diagnosen kronisk artros höger armbåge, båda höfter samt rygg och tyvärr L7-S1. Känner mig helt förtvivlad för min prins skull, han är ju bara sex år och jag hade hoppats att få nästan lika många år till med honom. Den dagen han försvinner så försvinner en stor del av mig med och jag kan i nuläget inte ens tänka mig tanken. Det finns ingenting jag inte skulle göra för honom. Nu väntar vi på remiss till ortopeden på Blå Stjärnan.

Och samtidigt så har Fjodor fått diagnosen tumörer i analsäckarna. Han har haft svårt att bajsa då dom täpper till lite. Vi har inte fått något helt 100% säkert svar på vad det är för tumörer än trots alla undersökningar. Allt verkar vara gränsfall. Vissa saker tyder på elakartat och vissa inte. Ultraljud visade på förstorade lymfkörtlar i närheten som kan vara metastaser men de skulle även kunna vara något annat som infektion tex. Jag vet att han blir 10 år nästa gång men han är ju så pigg och glad i övrigt. Känns skit och det spelar ingen roll hur gamla dom är, man blir lika förtvivlad att förlora dom för det. Finaste, finaste Fjodor som fanns där för mig under en otroligt jobbigt tid då jag var väldigt sjuk och var mitt lyckopiller. Vi avvaktar like just nu med lite laxermedel och ska ta beslut om vi ska operera eller inte.

Den enda som går från klarhet till klarhet just nu är Lio. Känns som att hon har mognat och lugnat ner sig jättemycket. Inte för att hon på nåt vis är en lugn valp, men hon mådde nog inte alls bra första tiden här när magen var dålig. Hon var väldigt frustrerad och stressad på ett sätt som hon inte är nu. Och magen verkar få fortsätta att må bra. Vi tar det lugnt med träning och hon får mogna in i saker. Det verkar vara en bra taktik för henne, att inte stressa på och forcera utan hon får ta det i sin egen takt. Jag gillar henne mer och mer för varje dag som går och hon har helt och fullt lindad David runt sitt finger (tass?) 🙂

Första spåret

Idag fick Lio sitt första lilla bebis spår. Ville bara studera lite hur/om hon tog det och hur hon svarade på lite olika saker i spåret som leksaker, små godisar och godisburk.

Vixhen fick sig ett spår på 600m han med, som han som vanligt fixade galant och alla föremål hem. Men, Vixhen var verkligen inte någon spårstjärna i början och vi fick jobba mycket på att han skulle förstå uppgiften. Men nu litar jag totalt på honom i spåret.

Till Lio la jag ca 20m, sen en leksak, sen fortsatte spåret kanske 20 m till och sen en burk med godis i, sen fortsatte spåret och avslutades med en kaninboll. La också ett par små godisar i spåret den sista sträckan.

I början så hade hon nog inte en susning vad vi gjorde och jag gjorde också lite fel. Herregud, 20 x 3 m, hur svårt ska det vara att komma ihåg vart spåret gått? Men, i slutet kändes det verkligen som hon spårade och valde rätt väg. Film med kommentarer finns här:

Jag är nöjd med att hon tyckte det var kul med föremål och att leka i spåret. För Vixhen blir det bäst med bara godisbelöningar, men jag hade gärna viljat kunna belöna med leksak också. Är även nöjd med att hon tog de små godisbitarna jag lagt ut och att det kändes som att hon bara på dessa tre små spåren verkade fatta uppgiften. Men, det får vi se nästa gång 😉

Fjodde stackarn fick vänta hemma. Han har lite ont i baken. Jag trodde att han hade fulla analsäckar och var hos veterinären i förrgår. Men så var inte fallet utan hon trodde att det är en tumör 😦 Dom har tagit en biopsi så nu väntar vi på svar. Usch, jag vet att han börjar bli till åren men i min värld finns Fjodor hos mig alltid. Jag hoppas så att det är något ofarligt. Min finaste, finaste Fjodde!