Det där med klickerträning…

Har tänkt en hel del på det där med klickerträning det senaste. Jag tycker att jag äntligen funnit ett sätt att träna på som är logiskt för mig och som verkligen är roligt. Detta gör även att jag känner mig säker på hur jag vill ha det och varför, och jag tror (i alla fall hoppas) att det gör att jag blir så mycket tydligare inför mina hundar.

En sak jag märkt dock, är att ju mer ”klickerskt” jag tänker, desto oftare lägger jag undan själva manicken ”klicker”! På inget sätt lever jag klicker, att klicka är absolut inget självändamål för mig. Mitt mål med träningen är ju i hela moment (eller kedjor av moment) som ska fungera med glädje vid olika störningar, i olika miljöer och då på de signaler jag valt att använda. Detta innebär att jag använder klickern som ett inlärningsverkyg då timing är viktigt eller avstånd krävs. Då blir det tydligare att använda sig av klickern. Men jag använder inte klickern i moment där timing inte är avgörande som tex platsliggning, uthållighet i fotgående, sitt i grupp mm. För mig betyder ett klick att beteendet avslutas och belöning kommer omedelbart. Skulle jag då klicka mitt i en platsliggning så skulle mina hundar få resa sig upp, och det vill jag ju inte. Timing är inte heller viktig här, det som är viktigt är att hunden ligger kvar, oavsett störning tills jag säger att den får gå ur position. Sen om det är 32sek eller 35sek är oväsentligt. Och ibland kan det t.o.m. visa sig att det är en nackdel att använda klickern trots att timing är viktig. Detta upptäckte jag när jag tränade kryp med Vixhen. I början så klickade jag för bakbensrörelser framåt så han fattade att det var krypa han skulle göra och då var klickern super att använda. Men sen då jag ville få fram en viss rytm i rörelsen och inte få några bakbens-kanin-hopp, utan sakta men säkert flytta ett ben i taget så var det en nackdel att fortsätta att använda klickern.Varför? Jo, jag klickade för att han flyttade ett bakben men då jag gav honom belöningen så flyttade han samtidigt det andra bakbenet. Det blev helt enkelt en för lång belöningsfas som började vid klicket och slutade vid uppäten belöning. Då jag ändrade till att bara ge honom godbiten så fort han flyttade ett ben så stannade han upp, svalde sin godbit och flyttade lugnt nästa ben. Precis som jag ville ha det. Det blev så otroligt mycket tydligare för honom vad jag var ute efter.

Detta är dock mitt sätt att se det, det finns många olika sätt att se saker på. Men jag tycker att jag blir tydligare nu när jag bestämt hur jag vill ha det och är konsekvent. Jag använder klickern då jag shejpar in frivilliga beteenden (och även ibland då jag tränar in signaler på beteendena), men efter det plockar jag bort klickern. Jag shejpar även många beteenden utan klicker, det fungerar alldeles utmärkt. Det som är viktigast här för mig är själva TÄNKET, sen om man ska kalla det klicker-tänk eller operant tänk vet jag inte. Jag har träffat flera duktiga hundtränare som aldrig har hållt i en klicker men som tränar helt enligt klicker-tänket. Har samtidigt stött på sk klickertränare vars träning enligt mig är mils avstånd från min definition av klickerträning.

Har flera funderingar kring det här…men det kommer mer nån annan dag ;0) I morgon upp tidigt och ut i spårskogen!