Funderingar

Idag blev jag glad när jag öppnade posten. När  jag har tränat spår (med båda vovvarna) så har jag ALDRIG velat gå in och ”pilla” i deras spårarbete. Jag är fullt medveten om att dom är tusen gånger bättre på att spåra än vad jag är ;0)
Speciellt med Vixhen som är så ”förig”. Skulle jag gå in och störa honom i arbetet eller visa honom vägen om han gått fel, så är jag övertygad om att han skulle välja den ”lätta” vägen och ”fråga” mig då det blev lite klurigt i spåret (han är ju smart killen)! Mitt mål med spårandet har därför alltid varit ett totalt självständigt spårande, det ska vara deras jobb, inte mitt. Har nån av hundarna strulat till det och tex följt vilt som INTE varit spår lagt av mig så har klöven helt enkelt inte hittats och vi har gått hem utan klöv (läs belöning)….och matte har hämtat hem klöv själv senare ;0).
Därför blev jag väldigt nöjd då jag säg vad domaren från taxklubben skrivit på vårat omdöme som kom med posten: ….Matte jobbar mycket bra och litar 100% på Vixhen.

Precis så vill jag ha det! Jag kan aldrig kompensera för en hunds nos och spårförmåga, därför litar jag alltid på hunden. Känns jättekul att få ett litet kvitto på att detta även syns ;0)

Nu e det bara dags för mig och Vixhen att börja träna lite appellspår. Fjodor är superduktig. Kan gå över en km med massor av apport-pinnar, inga problem. Men LYDNADEN e en annan femma. Fot orkar han gå fem steg, sen e det TRÅÅÅÅÅKIGT!!! Suck. Men skam den som ger sig, vi har ju bara tränat fyra år på fot så det e väl ingenting *ironi*.

Jag och Vix ska ju testa på LK2 nu på midsommar. Med risk för att få bakslag (man ska väl aldrig erkänna det innan) så måste jag ändå säga att vi känns bra mkt mer förberedda än sist. Sist var det eg dumt att tävla. Rutan funkade aldrig på träning (så varför skulle den på tävling), vi hade inte hunnit tävlingsträna nåt, hade inga tävlingsrutiner och matte kändes allmänt loj. Men nu är känslan i kroppen mkt bättre. Rutan har funkat, Vix har varit taggad, vi har tävlingstränat en hel del. Nu känns det som att han (vi) har en ärlig chans att klara det i alla fall. Har även bestämt mig för att inte ta ett LP2, utan att träna för trean sen i stället när vi klarat tvåan. Kanske ett LP3 istället, får se!

Våra planer är för tillfället (ändras dock ofta och lätt):
1. Bli uppflyttade till lydnads 3
2. Klara appell spår
3. Börja spana lite på agility. Matte e total novis ;0)
4. Träna för lägre spår och sök och LK3
…sen vet vi inte riktigt mer.

Oj, detta blev ett långt inlägg. Så nu får jag sluta ;0)